Sjukhusclownerna

Innan vi hamnade på sjukhuset visste jag ingenting om sjukhusclowner. Det är inget man tänker på om man inte själv blivit drabbad och hamnat på sjukhus. Clownerna får inga anslag från landstinget utan är helt beroende av donationer från privatpersoner och företag för att kunna utföra sitt arbete. Det de gör på sjukhuset är rena medicinen för de här barnen som är så sjuka. Vi är för evigt tacksamma över att de fanns där och kunde liva upp Linn under hennes fruktansvärda sjukdomstid.

Vi träffade dem för första gången när vi varit på sjukhuset i ett par veckor. Just då låg vi på avdelning 95 A, avdelningen för blod- och tumörsjukdomar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De kom och knackade på ... Linn var väldigt skeptisk till en början, blev nästan rädd för dem, men de var så proffsiga, höll sig på lagom avstånd och lirkade lite. Innan de gått hade de fått Linns hjärta för alltid tror jag ;-).

Det var Professorn (Professor Kokovsky) och "Pommesfritten" (Dr Phöm Fritz) som kom in den dagen ... de trollade lite och blåste såpbubblor. Linn fick en ballong också innan de försvann. Från det mötet tjatade Linn konstant efter clownerna. "När kommer clownerna nästa gång ... ?", "Undrar vem som kommer idag ... ?"

På avd 95 A kommer clownerna på besök varje torsdag förmiddag och jag kan tala om att det var efterlängtade besök. Jag tror de fann varandra direkt och vi hade alltid clownerna på besök väääldigt lääääänge i vårt rum ;-).

Efter första besökt blev det helt hysteriskt varje gång clownerna kom och Linn älskade det! De var helt tokiga, vände upp-och-ner på hela rummet. Ett par gånger lyfte de av dörren från gångjärnen och balanserade runt med den i rummet. De välte ut alla sängkläder och madrasser ur sängarna och slängde ut i korridoren ... skojjade med doktorer och sköterskor som råkade vara i rummet. Hällde vatten på golvet, slet ut papper i hela rummet och gjorde "våtservetter" osv osv. Det var hysteriskt roligt.

Både Linn och jag har samma humor, skrattar gott om någon går rakt in i en dörr osv och det gjorde de ofta. Ingemar och jag hade minst lika roligt som Linn när clownerna var på besök. Vi skrattade så vi fick magknip ;-). Jag tror inte jag någonsin hade hört Linn skratta så hjärtligt heller, hon fullkomligt älskade cownerna (och vi med)!!

När vi i mars fick beskedet att Linn inte skulle klara sig och vi fick åka hem i palliativ vård kom Seved (Professorn) fram till oss och berättade att de kunde göra hembesök! Vi hade ju ingen aning om att det var möjligt och vi blev så himla glada. Clownerna var verkligen Linns ljuspunkt just nu och att de kunde tänka sig att komma hem till oss när vi inte längre var kvar på sjukhuset var ju helt underbart!

Sagt och gjort ... från det att vi åkte hem kom de på hembesök 2 ggr/vecka. Det var lite olika clowner som kom, men de var alltid 2 åt gången.

Hennes stora favoriter var Fjodor (Fjodor Dr Jevsky) och Babuschka. Vid ett besök hade de parkerat sin bil långt ifrån vårt hus och tagit sig igenom skogen och kom sedan rumlande över åkern mot vårt hus och stojjade och hade sig. De ramlade och hojtade, Babuschka hade hela "håret" fullt med skräp från åkern ... Vi var som tur var ute och kunde se dem när de kom snubblande över åkern ... det var helt otroligt, de var så engagerade!

Linns kusiner var här på ett av besöken av clownerna och de uppskattade det minst lika mycket som vi andra. Även Linns bästa kompis Alva fick komma över för en trolleriuppvisning av Pommesfritten.

En dag i april åkte Professorn och Pommesfritten till Linns dagis och hade en uppvisning där. Linn var så stolt när hon fick visa sina kompisar att hon kunde trolla ;-). De såg verkligen till att Linn fick känna sig speciell när vi var där!! De pratar fortfarande om clownbesöket på dagis när jag åker dit. Alla barnen tyckte det var hysteriskt roligt och jag tror att fröknarna tyckte det var härligt att få se Linn skratta igen.

I maj gjorde Uppsala Tidningen ett reportage med Linn och clownerna när de var på hembesök. Se artikeln i sin helhet här!

Fortsättning följer ...